Det är tungt när det känns som att prata med en stum vägg. Som att prata med en zombie. Som hoppas att om jag bara svarar hela tiden så kanske hon inte märker hur dåligt jag mår.
Det känns jobbigt att inte kunna få dig att tänka på andra saker. Planer, drömmar, framtiden.
Det är jobbigt när du är på avstånd. Jag får en klump i halsen och försöker ta ett djupt andetag. Tänka att man får vara låg ibland.
Men det är tungt att det är bortom min förmåga att påverka. Tungt att inte vara där. Bara vara nära och tillhands.
Jag fokuserar på att andas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar