Vid min sida

tack.

För att du håller om mig när allt bara brister och tårarna börjar välla över. Helt utan förvarning. Och jag kan inte svara på varför. Filmen igår startade flödet, men är väl egentligen inte anledningen. Anledningarna är just nu många till att det ibland känns som det är för mycket.

Osäkerhets om jobb, mitt eget, och Pias. Kommer det funka att jobba på distans? Kommer Pia att få jobb eller kommer vi få toksnåla till en början?

Kommer husköpet känns så bra som det gör nu? Just nu längtar jag ihjäl mig. Men ändå finns en liten oro. Tänk om? Tänk om det inte blir så som vi tror?

Kommer vi klara det ekonomiskt? Har vi räknat rätt? Eller kommer vi drunkna i räkningar?

Och just nu, det största. Hur ska jag göra med mitt åtagande här i Stockholm? Kommer jag klara av det på distans? Hade jag klarat av det ens om vi hade bott kvar här? Jag hinner inte med allt jag behöver göra, och jag känner hur det tynger på mina axlar mer och mer. Folk är beroende av att jag gör det jag ska. Och just nu gör jag inte det. That sucks. Beslut måste tas. Kanske otroligt jobbiga.

Försöker andas och tänka att jag kommer ut på andra sidan. Starkare. På ett eller annat sätt.

En sak är jag dock helt säker på. Att jag vill ha dig i mitt liv. För alltid. Tack för att du finns vid min sida. No matter what. <3

vänner?

Den känslan. Att exet, ja mitt ex, tar över mina vänner. Känns jävligt jobbig.

Från att ha varit så nära att slippa henne nästan helt. Hon skulle flytta till Australien. Till att hon bli tillsammans  med en ganska ny vän till mig, har kontakt med de jag skulle vilja ha kontakt med... syns överallt på fb hela tiden, trots att vi inte är vänner där. 

Jag vill inte behöva snubbla över hennes uppenbarelse hela tiden. Jag vill inte ha henne i mitt liv. Varför är det så svårt att förstå? Jag vill inte vara hennes vän.

Jag vill inte vara den bittra som inte kan gå vidare. Men jag fixar verkligen inte henne. Alls.

Tråkigt bara att det känns som folk väljer hennes sida. Att folk har pendlat från "Hon är konstig" till "Åh vad vi älskar C" Jag trodde inte de skulle behöva välja. Jag kanske hade fel.

framtid

Det finns så mycket underbart i min framtid. Vår framtid. Det är en helt fantastiskt tid vi har att se fram emot. I sommar. I höst. Och resten av våra liv tillsammans. Jag längtar.

Tyvärr är det mycket som behöver falla på plats innan dess. Som just nu tar så oerhört mycket kraft och energi. Dels saker som behöver göras. Men också osäkerheter, på flera saker. Utmattande.

Hoppas det blir som vi vill. Hoppas. För både vår skull och lillskrutt.

Välkommen

jag har ett tag känt behovet av en ny blogg. En som inte är spridd på samma sätt som den förra. Den vet jag att mamma och pappa läser, exet kanske läser... mfl. Det begränsat helt klart vad jag kan tänka mig att skriva i den.

Om den bloggen (http://northbitch.blogspot.com) kommer fortsätta existera så lär det bli i en städad form. Kanske med bilder och berättelser om resor m.m. Såna där typiska dokument för vad som händer i mitt liv rent fysiskt.

Jag har saknat att skriva av mig. Om tankar och händelser. Tänkte jag skulle börja göra det nu. I den här bloggen.

Välkommen.